Jag vet inte hur många gånger jag har haft mardrömmar om det. Men imorse var det på riktigt. Innan jag ens var riktigt vaken, såg jag den svarta grejen skynda upp för väggen precis bredvid min säng. Need list to say att paniken slog mig som en gigantisk stekpanna i huvudet. Och vad gör jag? Jo, jag ringer ju självklart M&P som får lugna ner mig och leda mig genom stegen. 1. Lugn, andas in och ut. Få ut paniken. 2. Ta fram dammsugaren. 3. Den kommer inte hoppa på dig, sätt på dammsugaren och rikta. 4. Täpp igen dammsugaren med en massa papper. Avslutande kommentar: H, nu är det dags för en kognitiv beteendeterapeut.
lördag, juni 02, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Spindel? Du får väl ha radar och något att slå med redo under sängen? Baseball träet är overkill men någon form av extra kraftig flugsmälla? :)
Nja, med alla dessa grejer måste man ju komma ganska nära. Därför är dammsugaren bäst, jag kan hålla den lååååångt ifrån mig. Den enda nackdelen är att jag tänker att den inte är död än, att den lever i påsen. Uschochfyochveochfasa!
Just därför ska man alltid bearbeta dem mekaniskt! :)
Med radar förvirrar du insekten sen klipper du till.
Frågan är bara vart man får tag på en insekts-radar.
Det här är en av de största anledningarna till varför jag hatar bottenvåningen så mkt. Så, så nära till gräset... Så nära..
Skönt o veta att det finns fler med som extrem skräck som jag.. vågar verkligen inte gå nära en spindel, jag får sådan äcklig panik.. damsugaravstånd är också tveksamt, då gäller det att djävulsspindeln åker in riktigt snabt isf.. gillade din blogg btw :)
Dags för en klubb kanske? :) Och människor har så svårt för att förstå det... :(
Och tack! :)
Skicka en kommentar